Så där ja nu är jag snäll och trevlig igen. =)
Efter att Zacke såg ilskan i mina ögon och jag fick sitta i hans knä å han sa att jag inte behövde vara med om jag inte ville så blev jag ungefär lika barnsligt glad som jag var barnsligt arg innan.
Vi åkte till hallen och spelade badminton och sparkade lite innan det var dags att köra med hela gänget  "hjälp det går ju inte". Att ha tjejröst hjälpte ju inte mycket när man skulle försöka göra sig hörd i den gruppen, men jag försökte prata så djupt ner som möjligt och dom vart lite tysta ibland, men det gäller ju att inte verka allt för trevlig. Ju snällare man själv är desto pratigare blir gruppen. För att göra deras benmuskler starkare krävs nog inte allt för mycket eftersom dom knappt kunde gå ner för trappan efter dagens pass.

Efter jobbet imorgon ska vi försöka få massa träning gjord så det blir en riktigt bra dag.