Igår kväll var det dags för att få lite stretchingshjälp av Fredde igen.

Om jag inte kommer bli vigare av det här tror jag att jag blir tokig för satan vad ont det gör. Försöker verkligen ligga och slappna av, även om jag ibland måste bli påmind om att andas och  trycker in naglarna i handflatan för att inte tänka så mycket på hur ont  det gör från stretchingen.

Men trots att jag ligger still, blundar och inte rör mig mer än ofrivilliga ryckningar av smärta så började jag svettas för fullt, och ja faktiskt även gråta. Tror nog att det var första gången jag har börjat gråta av en stretching. Förmodligen därför jag är så sjukt stel, det är mer tårar som behövs.