Det verkar som om det är tänkt att man ska bli berörd på nått sätt av att sluta jobbet. Jag och två andra ska gå nu till nyår, den ena ska börja plugga och den andra måste börja på en annan avdelning pga nån policy. Det blir mycket gråt, folk pratar om hur jobbigt det är och känns tungt. Förmodligen betyder väl jobben mer för dom, jobbet verkar vara en del av vem dom är. Själv känner jag inget alls av det ,å jag har väldigt svårt att tänka mig att jag har några undantryckta känslor i det hela, haha. Dom tittar på mig och frågar hur det känns, men jag kan inte göra annat än att le och säga att det är toppen, jag ska ju till KINA!!
Det är väl att jag åker just nu när mitt vikariat går ut, och folk kanske tror att jag åker på grund av det. Nope, det var bara ren tur att jag inte behövde säga upp mig. Nu behöver jag bara skippa att skriva på ett nytt vik, å eftersom vår chef har så stor framförhållning som han har blir det hans problem nu när det nya året.

Får hålla mig i kina nått år nu tills ekonomin har vänt å det blir lätt att få ett jobb när jag kommer hem igen.