Hurra hurra hurr...näe

Passet gick långt ifrån lika bra som jag hade hoppats på.

Zacke var jätte trött efter en natt då han hade blivit väckt mest helatiden av skrikande folk ute i korridoren. Något jag hade lyckats sovit igenom. Sen att det inte kom nån annan till träningen förutom oss två gjorde det inte lättare direkt. det fanns helt enkelt för många faktorer som talade emot oss.

Men även om varken hoppen eller grunderna var nått att hurra över så gick i alla fall formen bättre. Övade på en bit av min nya svärdform och fick veta detaljer om hur jag skulle röra mig å gick från kritiken "dåligt" med en blick att jag var hopplös, till "bra, där har du rätt känsla!". Å imorgon skulle jag öva på nästa bit av formen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0