Ta inte MITT blod!

Första veckan med träning gick fint.
Det känns som om allt är rätt igen, ömmande muskler, trött, stel och seg. Samtidigt som man får dom vanliga tankarna. Varför har jag inte kört såhär helatiden? Varför har jag inte tränat hårdare? Vad får jag ut av att vila? Vart vill jag komma? VAD HÅLLER JAG PÅ MED?!

Det blev en kort träningsvecka då vi på fredagen åkte iväg till sjukhuset, nej då, inga nya skador på listan utan bara en vanlig hälsoundersökning. Det är dags att byta till ett studentvisum så då är det ett måste att göra.
Så vi gick upp tidigt och trängde oss in i bussen tillsammans med tjugotalet andra utlänska elever. När vi kommit fram och registrerat oss ställde vi oss i kön in till blodprovet, crap, nej! Det börjar rycka i muklerna och andningen blir kortare. Jag tar tag i Zackes arm och trycker mig lite närmre honom "älskling jag vill inte".


Jupp jag e en liten fegis, jag vet.
Men så brukar det faktiskt inte gå allt för bra för mig när det är dags för folk att sno mitt blod. Men jag har i alla fall vuxit upp och varken skriker eller sloss när det sker så det blev ingen fight, den här gången. Fast lätt fick hon det ändå inte. Fram med ena armen och hon knöt fast sin lilla gummi strap, slå, massera, slå, och sen börjar hon rynka ihop sina ögonbryn. "Hehe, det brukar vara sådär" - jag var lite glad över att hon i alla fall inte försökte sticka mig när hon såg att ådern aldrig blev större. Vi testar andra armen och det blev samma sak där. Man såg att hon blev en aning irriterad och frågade mig om det var OK att vi testade på handen istället även om det kunde göra lite ondare där.

Där lyckades hon i alla fall få fram en liten åder som hon stack in nålen i, men eftersom det var tänkt att blodet på egen fri vilja skulle lämna min kropp så tod det sin stund ändå innan hon fick så mycket som hon ville ha och hon fick flytta runt lite på nålen när kroppen tyckte att det fick räcka. =)


En sak var i alla fall bra, innan det var min tur att försöka ge ifrån mig blod så hade nervositeten gått över för att vi hade sällskap an en kille som var betydligt räddare än mig och trodde att han skulle svimma eller spy. Så då hade jag gått över till att mobba och försöka skrämma upp honom änu mer =)

Kommentarer
Postat av: Andrej

Se det positivt. Finns inte en vampyr som ger sig på dig. "Mycket skrik för lite ull" som kärringen sa när hon klippte grisen :-))

2009-09-06 @ 13:00:26
URL: http://www.rysken.blogspot.com
Postat av: Wushu Cissi

SV: Haha, nä det har du rätt i, man måste försöka hitta det positiva i allt. =)

2009-09-12 @ 03:24:44
URL: http://ceciliamoberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Blogg listad på Bloggtoppen.se
RSS 2.0