Idag är det en sån där dag då man tittar på träningskläderna och suckar, jaha då måste man gå och träna då. Lockar inte ett dugg att byta om och gå bort till hallen. Så istället sitter jag här bara en liten stund till och väntar på om humöret kanske ska vända. Tyvärr tror jag inte att det kommer hända för det enda jag kan tänka är, "jag måste, jag måste" Hade det varit något annat det gällde så hade jag kunnat skjuta upp det med tanken att jag kan göra det imorgon istället. Tyvärr funkar det inte riktigt likadant när det gäller wushun. Men det är fredag så imorgon får jag vila från helform, om jag vill, vilket jag tvivlar på att jag kommer göra =)

Jag känner mig verkligen kluven i tankarna på tävlingen. Dels så vill jag träna stenhårt inför den, att det ska gå bra och jag klarar allt jag hade tänkt mig, vilket är ganska självklart att jag vill. =P Men så hatar jag den också, gillar ju inte direkt känslan av att vara osäker och jag känner mig inte ett dugg säker på sakerna jag ska göra. Vill bara att den ska vara över så jag kan börja träna på skoj igen och inte känna pressen av att under 1,5 minut nästa söndag MÅSTE allting fungera bra och om det inte gör det så vet jag att jag kommer känna mig sämst och må dåligt några dagar. Haha ganska sjukt egentligen. Men det är ju lite den känslan vi har varje gång någon av oss har en dålig träningsdag. Vi blir jätte irriterade och griniga resten av kvällen. Tycker att vi inte kommer någon vart utan bara blir sämre och sämre. Vi sätter in alla våra känslor i bara någon eller några rörelser som MÅSTE gå bra, om allt annat förutom ett visst hopp går bra så rasar allt ändå. Hela träningspasset kan gå jätte bra, men så vill jag öva på ett av hoppen lite extra och om det då går dåligt kan jag vara arg resten av dan. Det är riktigt tur att Zacke är likadan så han vet hur det känns.

Nähe om man ska ta på sig dom där kläderna då som ligger i en hög, kommer säkert kännas bättre bara jag har fått på mig dom. Kan man ju försöka intala sig själv=)