Igår var det inte det lättaste att hålla mitt mål. Vid halvtio tiden på kvällen när Zacke låg i ett varmt bad påminde han mig om att jag skulle ut och springa. Skit skit skit. Ganska missnöjd satte jag på mig träningskläder och springskorna, kan ju inte sluta nu måste klara det fram till nyår i alla fall. Men det blev för första gången minimum rundan på 1km.

Ikväll blir det träning uppe i sthlm, var ett tag sen sist nu så det ska bli roligt. Hoppas bara att inte sträckningen gör allt för ont. nu när det börjar bli kallt känns den bara mer och mer.

Jag vet inte riktigt vad det är, om dom skärper sig nu för att dom vet att vi inte kommer vara kvar hur länge som helst eller om i stort sett alla lyckades hitta ett trappsteg i träningen samtidigt. Det har i alla fall blivit framsteg lite överallt, vilket självklart är roligt. Så får vi väl se om dom lyckas hålla sig kvar där uppe eller trillar ner ett steg igen.