Jag har tänkt det länge, jag har nämt det ett par gånger tidigare och nu äntligen gör jag nått åt saken. Nu ska sträckningen bort!
Sist jag var här på skolan tänkte jag ju också fixa till den men kom aldrig iväg till sjukan, inbillade mig att det var påväg att bli lite bättre. Sen dess har jag stretchat, masserat och till och från hållt på med gummibandet. Men jag är helt klart för lat för att hålla mig till ett ordentligt rehab schema. Nu är det nålar som gäller.

Två nålar lite el och en värmelampa. Visste inte om det skulle hjälpa så mycket eftersom jag knappt brukar känna av sträckningen när vi masserar på den. Så när läkarn tröck lite överallt och frågade om det gjorde ont så var det bara att lossas "Aj, ja där gör det ont" (om jag hade känt sträckningen hade det formodligen gjort ont ungefär där)
Han sätter nått kladd på mig, förmodligen nått spritliknande för att göra rent, sen trycker han in första nålen. Ett litet stick och sen känns det inte så jätte mycket, tills han kommer till rätt ställe. AAAJ!! SHIT!  Så ont som det gjorde MÅSTE det ha vart bra!

Nu längtar jag tills imorgon då jag ska tillbaka.
~~min sträckning ska bo-ort, min sträckning ska bo-ort~~
Zacke längtar inte lika mycket, eftersom läkarn kallar honom för "handsome boy" helatiden. =)