Det är ju nästan så att man skulle kunna tro att Beijing har saknat oss för idag fick vi värsta bästa välkomnandet. Jag vaknade och gnussade mig i ögonen ett par gånger när jag väl hade bestämt mig för att faktiskt kliva upp, försiktigt satte jag mig upp för att inte väcka Zacke och gjorde en liten glipa i gardinerna för att titta ut. Jätte glad pussar jag på Zacke för att väcka honom och när han öppnar ögonen har jag ett jätte leende, "Det snöar, det snöar!"

Sen hoppade jag runt i en liten lyckodans här på rummet och tyckte inte alls att Zacke skulle sova längre.