Under större delan av dagens pass kändes det som om vi lika gärna hade kunnat stannat på rummet.
Sen gårdagens pass som avslutades med benträning hade jag fått en ordentlig träningsvärk, jag vaknade under natten och kommer ihåg att jag tänkte på benen som två hårda klumpar liggandes mot varandra. Då var det svårt att se fram emot morgonens träning.

Men när morgonen kom så gick vi dit, om ändå med väldigt långsamma och tunga steg.
Även om jag försökte så slutade aldrig tanken gå runt:
"Vill inte, vill inte, vill inte"
Inte konstigt då om man knappt fick nånting vettigt gjort.

Det bästa med dagar som den här är att det egentligen inte går dåligt så det finns inget med dom som förstör mitt humör. Dessutom så slutade vi passet med att köra halvform och då skärpte både Zacke och jag till oss, körde ordentligt, ja till och med bra, under den sista halvtimmen och den väldigt korta tiden gjorde att jag kan tänka på dagens pass som relativt bra ändå.

Slutet gott allting gott ;)